Miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen avskaffas

19 januari, 2010

Från och med den 1 januari 2010 har 33 kap. miljöbalken upphört att gälla. Upphävandet innebär att saneringsförsäkringen och miljöskadeförsäkringen tagits bort. Som en följd av detta upphör också verksamhetsutövarnas avgiftsskyldighet som tidigare reglerades i förordningen (1998:1473) om miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring. Ni som bedriver miljöfarlig verksamhet kommer således inte att behöva erlägga några premier i fortsättningen. Eventuella utbetalningar kommer nu istället att belasta Naturvårdsverkets saneringsanslag vilka styrs av förordningen (2004:100) om statsbidrag till åtgärder för avhjälpande av föroreningsskador.

Regeringens skäl till upphävandet
Förutom det låga utnyttjandet av försäkringarna har Miljöansvarsutredning även ifrågasatt organisationen av försäkringarna, främst upphandlingsförfarandet, hur försäkringsvillkoren förhandlas fram, brister i möjligheterna till överprövning och bristen på insyn i de privata rättssubjekt (betalarföreningen, försäkringsmäklaren och försäkringsgivaren) som i praktiken skött hela verksamheten på egen hand. Enligt Miljöansvarsutredningen synes det inte ha förekommit den kontroll och redovisning av verksamheten som en med allmänna avgiftsmedel finansierad verksamhet borde kräva.

Finansiering av efterbehandling
Ett förorenat område kan följa ett av två skilda spår på sin väg mot efterbehandling. Om ingen ansvarig för området finns kan efterbehandling ske med statlig finansiering. Det var tidigare denna situation som försäkringarna täckte. Mer information om när staten betalar återfinns här.

När en ansvarig finns är det denna som bekostar och genomför efterbehandlingen.
Enligt miljöbalken är det i första hand verksamhetsutövaren som är skyldig att göra undersökningar och bekosta efterbehandlingsåtgärder.

I andra hand kan ansvaret finnas hos fastighetsägaren. När det saknas någon som är ansvarig enligt lagen, finns en möjlighet att staten kan gå in och betala för efterbehandlingen av det förorenade området.

Ibland kan det vara flera ansvariga som arbetar tillsammans. I vissa fall genomförs åtgärder med en delad finansiering mellan en ansvarig verksamhetsutövare eller fastighetsägare, staten och kommunen.

Mer information om ansvarig återfinns här.

I det tionde kapitlet i Miljöbalken finns bestämmelser om ansvar för utredning och efterbehandling av områden som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Tionde kapitlets lydelse har ändrats från och med den 1 augusti 2007. Ändringarna innebär en viss utvidgning av efterbehandlingsansvaret och en omdisponering och utökning av antalet paragrafer i kapitlet har gjorts. Under en lång tid framöver kommer emellertid kapitlets äldre lydelse fortfarande att vara tillämplig på de flesta efterbehandlingsärenden.

De av Er som idag har med ett enskilt ämnesområde i Era Lagdatabaser som behandlar miljöskade- och saneringsförsäkringen kommer att bli av med detta ämnesområde inom en snar framtid. Aktuella rättskällor finns i det ämnesområde som reglerar Er miljöfarliga verksamhet.

För mer information eller frågor kontakta Altea AB