Resultat från COP 17 i Durban

19 december, 2011

FN:s klimatmöte, COP 17 i Durban, Sydafrika mellan 28 november till 9 december, präglades av svåra och långa förhandlingar. Till slut enades partena på övertid om det så kallade Durbanpaketet som bland annat innehåller; en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet, en färdplan mot en ny rättslig överenskommelse, arbetsprogram för långsiktig finansiering och ett ramverk för den gröna klimatfonden.

Förhandlingarna har skett i två huvudsakliga spår, ett under Klimatkonventionen och ett under Kyotoprotokollet men därtill tillkommer ett antal förhandlingsområden av mer teknisk natur i undergrupper.

En andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet
Parterna enades om att etablera en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet för perioden 2013-2017 alternativt 2020. Det slutliga fastställandet hur parternas åtaganden ska se ut skjuts dock fram till nästa partsmöte 2012 i Quatar. Först därefter kan ändringarna i protokollet ratificeras.

Den allt överskuggande frågan vid förhandlingarna i Durban har varit frågan om Kyotoprotokollets framtid och en eventuell andra åtagandeperiod, vilka krav som ska ställas på de industrialiserade länder som står utanför en fortsättning av Kyotoprotokollet (USA, Kanada, Japan och Ryssland) och på de snabbt växande utvecklingsländerna (framförallt Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina). EU har varit öppna för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet under förutsättning att framsteg också görs mot ett långsiktigt legalt bindande ramverk som omfattar alla Konventionens parter.

Färdplan mot en ny rättslig överenskommelse
Parterna har också enats om att etablera en ny arbetsgrupp för att ta fram en färdplan mot en ny rättslig överenskommelse som ska omfatta alla parter under Konventionen, den så kallade Ad Hoc Working Group on the Durban Platform. I beslutet anges att denna överenskommelse kan vara ett nytt protokoll under konventionen, ett annat rättsligt instrument eller ett utfall med rättsligt verkan. Arbetsgruppen ska avsluta sitt arbete senast 2015 så att ett nytt avtal kan träda ikraft från 2020. Sverige hade önskat se tydligare skrivningar om att den nya överenskommelsen ska bli rättsligt bindande men anser ändå att formuleringarna är acceptabla och ger en tillräcklig garanti för att försäkra att vi är på rätt spår.

Ett ramverk för den gröna klimatfonden
Beslutet om en Grön Fond i Durban innebär att en styrelse kan tillsättas och att den kan börja jobba med att sätta upp den fonden. Fonden ska ägna sig både åt att finansiera projekt som syftar till utsläppsminskningar och anpassning till ett förändrat klimat. Nu börjar arbetet på riktigt, men att upprätta en fond tar tid och det dröjer förmodligen innan fonden kan finansiera sitt första projekt. Sverige kommer att bidra ekonomiskt för att finansiera arbetet för att upprätta fonden.

Långsiktig finansiering
Långsiktig finansiering, det vill säga hur målet om att mobilisera 100 miljarder dollar per år 2020 till klimatrelaterade åtgärder, är en central fråga för u-länderna. I Durban har ett beslut fattats för att skapa ett arbetsprogram för långsiktig finansiering under 2012. Arbetsprogrammet ska bidra till mobilisera medel och undersöka olika möjligheter till hur de 100 miljarderna kan mobiliseras.

Anpassning för att möta klimatförändringarna
Anpassning för att möte klimatförändringarna är ett nödvändigt komplement till utsläppsminskande åtgärder. Effekterna av de oundvikliga klimatförändringarna syns tydligt, framförallt i de minst utvecklade och mest sårbara länderna och inte minst i Afrika. I Durban beslutades bland annat om att operationalisera den anpassningskommitté som beslutades i Cancún. Syftet med kommittén är att främja och samordna anpassningsåtgärder under konventionen och att rådge parterna i anpassningsfrågor. Framsteg gjordes också när det gäller att etablera en process för att stödja de minst utvecklade länderna i anpassningsplanering och genomförande av åtgärder liksom när det gäller att öka kunskapen kring hur man ska hantera klimatrelaterade skador och förluster.

Hållbart skogsbruk i utvecklingsländer, REDD+
Det finns stora möjligheter att minska de globala utsläppen genom att minska avskogningen och bidra till ett hållbart skogsbruk i utvecklingsländer. I förhandlingarna kallas detta för REDD+. I Durban har förhandlingarna fokuserat på att ge vägledning för att implementera REDD+ samt dess framtida finansiering. Förutom klimatnyttan finns det andra nyttigheter som ska tas om hand inom skogssektorn, exempelvis biodiversitet och ursprungsbefolkningars rättigheter. Beslutet ger utvecklingsländerna vägledning kring hur de ska informera om åtgärder för att bevara skogens nyttigheter, kring referensnivåer för att mäta resultat av REDD+ aktiviteter och hur finansiering kan utformas på lång sikt.

Tekniköverföring
Tekniköverföring är centralt för att ge utvecklingsländerna tillgång till ny, energieffektiv och miljövänlig teknik. I Cancún beslutades att etablera en teknikmekanism för att främja tekniköverföring som består av en teknologikommitté med tillhörande nätverk av organisationer. Avsikten är att mekanismen ska börja arbeta under 2012 och flera steg har tagits för att det ska bli möjligt. Ett antal frågor, bland annat rörande var teknikcentret ska placeras samt kopplingen till finansieringsfrågorna återstår dock att lösa under kommande år.

Växthusgasmarknader (flexibla mekanismer)
Förhandlingarna om marknadsbaserade mekanismer rör dels förbättringar av de befintliga mekanismerna under Kyotoprotokollet och dels frågan om nya mekanismer ska etableras. Syftet med marknadsbaserade mekanismer är att öka möjligheterna till kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Marknadsbaserade mekanismer kan dock också komma att spela en roll i att få fram de 100 miljarder dollar/år till klimatrelaterade åtgärder i utvecklingsländerna som industrialiserade änder ska mobilisera till 2020. I beslutet har EU fått gehör för att definiera en ny marknadsbaserad mekanism och under 2012 skapa ett arbetsprogram för att studera vidare hur en sådan mekanism kan se ut. Framsteg gjordes också i frågor rörande att effektivisera och förbättra den nuvarande CDM-mekanismen.

Behovet av ytterligare utsläppsminskningar
Få framsteg gjordes i den viktiga frågan om att ytterligare begränsa utsläppsminskningarna. Inför Durban fanns inga förväntningar på att parterna skulle lyckas enas om att fördjupa sina åtaganden vid förhandlingsmötet. Man hoppades ändå att nå ett beslut som bekräftar att ytterligare utsläppsminskningar behövs för att sluta gapet mellan nuvarande utfästelser och de utsläppsminskningar som behövs för att hålla den globala temperaturökningen så långt under 2 grader som möjligt. I och med Durbanbeslutet inleds en process för att höja ambitionsnivån som bland annat ska ta hänsyn till det senaste forskningsläget och en arbetsplan för att studera olika möjligheter för att stänga ambitionsgapet.

Uppföljning och rapportering
Nära kopplat till frågan om ökade ambitioner för utsläppsminskningar för att nå tvågradersmålet är frågan om transparenta regler för uppföljning och rapportering, så kallad MRV (Mätning, rapportering och verifiering). Frågan är mycket viktig för skapa förtroende mellan parterna och för att kunna kontrollera och följa upp åtaganden på olika områden. Det finns stora motsättningar mellan parterna kring hur, vem och vad som ska rapporteras. Efter konstruktiva förhandlingar under året så tog förhandlingarna flera steg bakåt i slutskedet och framstegen är inte de som Sverige och EU hade önskat.

Här finner Ni beslutsdokumenten.

Informationen kommer från Regeringskansliet.

Vid frågor eller för mer information, kontakta Altea AB