Information om miljöbrott

14 juni, 2012

Miljöbrott drabbar till skillnad från många andra brott oftast inte en enskild individ utan den yttre miljön, till exempel markområden, vatten eller ekosystem. Ibland har miljöbrotten effekter som kan påverka kommande generationer.

Miljöbrott omfattar många olika områden, allt från jakt och fiske till föroreningar från fartyg. Det finns därför ingen enhetlig definition. Större delen av miljölagstiftningen finns samlad i miljöbalken. Under 2011 anmäldes omkring 5 700 brott mot miljöbalken vilket var en ökning med 36 procent jämfört med året innan.

Miljöbrott är att förorena mark, luft eller vatten eller på annat sätt påverka miljön så att det kan skada djur och växter eller människors hälsa.

De vanligaste anmälda och lagförda brotten mot miljöbalken är miljöbrott (exempelvis föroreningar eller olägenheter), otillåten miljöverksamhet (tillstånd för en viss verksamhet saknas eller att villkoren överträds) samt nedskräpning. Majoriteten av de misstänkta är medelålders män. De upptäckta brotten sker främst i näringsverksamhet.

Ofta myndigheter som anmäler miljöbrott
Alla verksamheter som bedöms utgöra en risk för miljön behöver tillstånd från en tillsynsmyndighet. I tillståndet ställs en rad krav som verksamhetsutövaren måste uppfylla, och ofta är det just dessa krav som blir utgångspunkten vid misstanke om miljöbrott.

De flesta miljöbrott upptäcks troligen aldrig, än mindre anmäls de. Miljöbrottet saknar ofta ett tydligt offer, till skillnad från när någon blir rånad eller misshandlad. Brotten upptäcks därför i huvudsak genom kontroll och tillsyn från myndigheternas sida. Det innebär att ökad kontroll direkt får genomslag i brottsstatistiken.

Miljöbrott begås båda uppsåtligt med avsikt att tjäna pengar, men även genom okunskap om de regler som gäller.

Illegala gränsöverskridande avfallstransporter
2011 stoppade Tullen 200 ton miljöfarligt avfall och 2012 stoppades 18 sändningar som innehöll 250 ton avfall. I dessa fall handlade det om begagnade bildelar som klassats som skrot, men transporterna kan också innehålla elektronikskrot och gamla kylskåp, som innehåller förbjudet freon. Slutdestination för sändningarna har varit Afrikanska länder.
 
Illegala gränsöverskridande transporter av avfall är ett globalt miljöproblem som fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Trots att området är omgärdat av en mängd restriktioner och förbud är det fortfarande ett problem att farligt avfall från industrialiserade länder transporteras till utvecklingsländer, där de inte omhändertas på ett miljömässigt säkert sätt. Effekterna i mottagarländerna blir allvarliga skador på miljön och på människors hälsa.

Från och med 2011 har Polisen fått 4,8 miljoner i utökat anslag för att bli bättre på att förebygga, upptäcka och utreda gränsöverskridande illegala avfallstransporter. Arbetet sker till stor del i samarbete med Naturvårdsverket, Tullverket och Länsstyrelsen.

span style="font-weight: bold;">Lagstiftning illegala gränsöverskridande avfallstransporter
Baselkonventionen och gemensam EG-lagstiftning är regelverk som syftar till att skydda människors hälsa och miljö och förhindra olagliga transporter av avfall. Andra regelverk som styr lagstiftningen är Smugglingslagen, Bilskrotningsförordningen och WEEE-direktivet, som syftar till effektivare återvinning och minskad export av avfall.

Straff för miljöbrott
Straffet för den som döms för miljöbrott är böter eller fängelse i högst sex år. Vid mindre allvarliga överträdelser kan tillsynsmyndigheterna utfärda en miljösanktionsavgift. Kommunen har vanligtvis ansvar för saneringen vid miljöbrott. Den som har orsakat en miljöskada är skyldig att betala för saneringen.

Sammanfattning
5 700 brott mot miljöbalken anmäldes (2011)
200 personer lagfördes för miljöbrott (brott mot miljöbalken) (2010)
5 procent av miljöbrotten klarades upp så att en person bands till brottet (2010)

Informationen kommer från Polisen och BRÅ.

Vid frågor eller för mer information, kontakta Altea AB.