Särskild medling

26 juni, 2012

Altea får ofta frågor om hur man ska gå vidare när affärsparter inte kan enas. En form av tvistlösning som inte är lika välkänd som rättegång är särskild medling. För att lyfta upp detta alternativ har vi valt att presentera hur särskild medling går till.

I tvistemål ska rätten arbeta för att parterna kommer överens. Oftast görs detta genom samtal mellan domaren och parterna, s.k. förlikningsförhandlingar. Men det finns ett alternativ. I tingsrätt, hovrätt och vid Arbetsdomstolen kan rätten, om båda parter vill, bestämma att de ska försöka lösa tvisten med hjälp av en medlare. Detta kallas särskild medling. Om parterna inte kan komma överens fortsätter processen vid domstolen. En viktig skillnad mellan särskild medling och förlikningsförhandlingar är kostnaden. Parterna behöver inte betala för att domaren ska föra förlikningsförhandlingar. I normalfallet måste emellertid parterna betala för medlarens arbete. Särskild medling kan bara användas i dispositiva tvistemål. Medling kan användas också i familjemål, som rör exempelvis vårdnaden av ett barn, men då under andra former och med stöd av annan reglering. Denna information gäller inte medling i familjemål.

Lagstödet för beslut om särskild medling
I tingsrätten är lagstödet för beslut om särskild medling 42 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken, i hovrätten 50 kap. 11 § andra stycket rättegångsbalken och i Arbetsdomstolen även 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Förutsättningar för att domstolen ska besluta om särskild medling
Parterna måste samtycka för att rätten ska kunna besluta om särskild medling. Det måste också vara tal om ett tvistemål där parterna kan förlikas om saken. Detta utesluter familjemål. Beslut om medling i familjemål fattas med stöd av 6 kap. 18a § föräldrabalken. Det är endast i mål av viss omfattning som det kan bli aktuellt med särskild medling. Normalt ska särskild medling användas i tvister där det skulle krävas mycket resurser för att i detalj utreda parternas ståndpunkter och där bevisningen kan antas bli omfattande. Om tvisten rör ett litet belopp bör särskild medling vara utesluten (prop. 1986/87:89 s. 206f).

Val av medlare
När rätten väljer medlare bör hänsyn tas till om kunskaper inom ett visst sak- eller rättsområde kan vara av värde. Om målet är sådant att det krävs specialistkunskap inom olika områden kan flera medlare förordnas. Parternas önskemål måste också beaktas för att förutsättningarna för medlingen ska vara de bästa.

I författning finns inga krav på utbildning eller erfarenhet för att någon ska kunna förordnas som medlare. I Sverige anordnas utbildningar i medling av exempelvis Stockholms Handelskammare och Västsvenska Handelskammaren. Erfarenhet av arbete som advokat eller domare har också visat sig värdefull vid medlingsuppdrag.

Fördelar med särskild medling jämfört med förlikningsförhandlingar
• Medlaren kan i högre grad än domaren arbeta för en bred uppgörelse som omfattar fler tvister än den som har gått till domstol. Då kan en pågående affärsrelation lättare bevaras.
• Medlaren kan hjälpa till med att undersöka viktiga förutsättningar för en överenskommelse, exempelvis bygglov.
• En medlare med erfarenhet av den aktuella branschen eller annan sakkunskap av betydelse kan väljas.
• Medlaren bör också i högre grad än domaren känna sig fri att tala öppet om sin egen syn på tvisten och lägga konkreta förlikningsbud.

I vilka mål är det lämpligt med särskild medling?
• Bägge parterna måste vilja använda medling som metod för att komma överens i tvisten.
• Det måste vara tal om ett tvistemål där parterna kan förlikas om saken.
• Det ska också vara tal om ett omfattande mål som handlar om större värden.

Vad är en vanlig bakgrund för medlare?
Juridisk eller ekonomisk kompetens där medlaren kan ha god erfarenhet av den aktuella branschen eller viss sakkunskap.

Vad blir resultatet av medlingen?
• Det parterna kommer överens om vid medlingen skrivs normalt ner. Ansökan om stämning kan därefter återkallas och målet avslutas.
• Parterna kan också begära att domstolen ska stadfästa (fastställa) överenskommelsen genom dom.
• Om parterna inte kommer överens fortsätter handläggningen av målet i domstolen.

Formerna för medlingen
Det vanligaste borde vara att en medlare får till uppgift att lösa tvisten i dess helhet, men medlaren kan också få i uppdrag att få parterna att komma överens i en eller flera delar av målet i syfte att förenkla tvisten. Rätten ska i förordnandet ange i vilka delar man vill att medlaren ska lösa tvisten (prop. 1986/87:89 s. 208). I samband med ett beslut om medling ska rätten förelägga parterna att inställa sig till ett sammanträde inför medlaren och ange inom vilken tid medlingen ska vara slutförd. Tidsfristen kan förlängas om särskilda skäl föreligger. Några ytterligare riktlinjer i författning för hur uppdraget ska genomföras finns inte.

Vissa uppförandekoder för medlare har emellertid tagits fram som medlaren frivilligt eller enligt överenskommelse med parterna kan förhålla sig till. Ett exempel är Europeiska kommissionens uppförandekod för medlare. Den medlare som följer koden ska agera opartiskt och genomföra medlingen med hänsyn taget till bland annat behovet av att snabbt lösa tvisten. Även Stockholms Handelskammare och Västsvenska Handelskammaren har tagit fram medlingsregler.

Domarens arbete för en förlikning kostar inte parterna något. Kostnaden för en särskild medlare svarar emellertid parterna för solidariskt, om inte någon av parterna har rättshjälp. I så fall står staten för kostnaden. Om någon överenskommelse inte träffas till följd av medlingen, men parternas försök att komma överens har lett till att tvistefrågorna klarlagts och förenklats, bör kostnaden för medling kunna ersättas som en rättegångskostnad (18 § rättshjälpslagen (1996:1619) och prop. 2010/11:128 s. 31).

Medlaren har tystnadsplikt i fråga om uppgift som part har lämnat i samband med medlingen, om parten har gjort förbehåll om det (2 kap. 1 §, 36 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen(2009:400) och prop. 2010/11:128 s. 72f.). Vidare får i normalfallet medlaren höras som vittne om det som kommit fram i samband med medlingen endast om den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det (36 kap. 5 § rättegångsbalken).

Uppförandekoder för medlare
Europeisk uppförandekod för medlare
Göteborgsklausulerna
Regler för Stockholms handelskammares medlingsinstitut

Informationen kommer från Domstolsverket.

Vid frågor eller för mer information, kontakta Altea AB.